Kunskaper om natursten är bristfälliga

De senaste tjugo åren har svensk arkitektur präglats av transparens. Nu är naturstenen på väg tillbaka. Men långt ifrån alla sorters natursten är lämpliga att använda. Och kunskaperna om materialet är bristfälliga.


– Förr användes bara svensk sten, och det fanns stort hantverkskunnande hos både stenleverantörer och montörer. Det saknas ofta i dag. Många nya, för oss främmande sten­sorter importeras och är okända ­material, säger Kurt Johansson, ordförande i Sveriges stenindustriförbund, ordförande i den europeiska stenindustrifederationen Euroroc och adjungerad professor vid institutionen för landskapsutveckling på SLU i Alnarp.

Natursten är ett variationsrikt, hållbart och miljövänligt bygg- och markmaterial.

Men det är inget entydigt begrepp. Det finns till exempel graniter som vittrar eller rostar. De bryts inte i Norden men kan förekomma som importerad sten. De kan vara stabila i neutral miljö, men rosta i sur miljö, och utomhusmiljön kan bli sur av till exempel luftföroreningar.

– Det är ofta gula och vita graniter som är problematiska. Skiffer är ett annat exempel, säger Kurt Johansson.

– Det finns många olika sorters skiffer med väldigt olika egenskaper. En portugisisk lerskiffer är till exempel så mjuk att man kan rispa den med nageln. Det kan man inte med Offerdalsskiffer.

– Kalksten har också mycket olika egenskaper. En maltesisk kalksten är porös, medan öländsk kalksten är hård. Och väljer man en natursten som kräver ett kemiskt ytskikt för att fungera har man valt fel sorts sten.

– Det betyder inte att all importerad sten är dålig. Men man måste veta vad man väljer, och välja rätt sten till rätt plats.

Det gäller också för arkitekterna att stå på sig och hävda sina kunskaper och krav vad gäller byggnadsmaterial.

– Hälften av alla föreskrivna naturstenskonstruktioner prutas ner vid inköpsförhandlingen av ekonomer som inte kan teknik utan bara ser till pengarna. Men man kan inte bara välja en billigare sten som ytligt sett ser nästan likadan ut. Det kan vara mycket stora kvalitetsskillnader som gör att den billigare stenfasaden eller ytan i längden blir mycket dyrare.

– Detsamma gäller upphandlingen av monteringen, och monteringen utgör minst hälften av det totala resultatet, säger Kurt Johansson.

Sandsten är sällan ett bra val för till exempel en fasad eftersom den är mycket svår att göra ren.

Kalksten på ytor utomhus där man använder tösalt är inte heller något bra val. Saltet kan få kalkstenen att vittra.

– Därför ska man inte heller använda medel som innehåller salt för rengöring av kalkstensgolv. Golvet förstörs, säger Kurt Johansson.

Och fasadplattor av den vackra ljusa italienska cararramarmorn har en tendens att böja sig kraftigt med tiden, mest på fasader mot söder och väster, där springor bildas och smuts samlas.

Den finländske arkitekten Alvar Aalto använde cararramarmor till fasaden på Finlandia­huset, Helsingfors konsert- och kongresscentrum som byggdes omkring 1970. Marmorn vred sig och smulades sönder och har därför bytts ut, ett jättejobb som inleddes 1990 och stod klart 1999. Men också de nya plattorna har börjat vrida sig.

Och frågan är hur länge Oslos vackra operahus, som invigdes våren 2008, får behålla sitt gnistrande vita tak av cararramarmor.

Kunskaperna om natursten måste bli bättre hos arkitekter och bygg- och anläggningsingenjörer, tycker Kurt Johansson. En sexton timmars grundutbildning vore en bra början, säger han.

– Sedan vore det förstås bra med möjligheter till fördjupning, kanske låta natursten bli ämne för ­examensarbeten och forskning. Men sexton timmar är bättre än ingenting.

Källa